Bardillen

03/09/2026

Sen eftermiddag längs Vallstigen, det är en utmanande vandring med vindfälld skog, rotvältor och igenväxt stig. Jag har gått i flera timmar. 

Framme vid Toppbodvallen, en gång Gnarps största fäbodvall, pustar jag ut halvvägs på dagens etapp. Jag sätter mig med ryggen mot en bostuga, slappnar av och blundar, när det prasslar till bland prästkragarna. Först tänker jag att det är en ekorre, en sork eller en kanin. Eller en fågel. Men det är ingen där. 

Sen ser jag något i ögonvrån, en liten suddig gestalt med långa öron. Är det Bjäran? Jag har ju läst på om övernaturliga väsen som man trodde fanns kring fäbodvallarna och Bjäran, Mjölkharen, Pukharen eller Trollharen är ett av dem - ett dragväsen som en häxa använde för att stjäla mjölk från grannarnas kor. 

Häxan kunde skapa Bjäran själv genom exempelvis ett nystan och olika ritualer, eller så kunde hon ha fått den direkt från djävulen. Bjäran sändes ut för att suga på kons spenar, komma tillbaka och sedan kräkas upp mjölken. Ofta tjuvmjölkade haren kon så mycket att den dog.


Jag ser fortfarande suddigt, hur varelsen pilar genom gräset så att det böljar som en våg. Sen rycker jag till. Somnade jag en stund? Såg jag Bjäran i drömmen eller i verkligheten? Jag vet inte, men en liten rysning drar genom kroppen.

Några dagar senare forskar jag vidare kring Bjäran som fenomen. Det finns ett arkiv hos Institutet för språk och folkminnen som heter Folke, där finns äldre uppteckningar om svensk folktro, sägner, traditioner, dialekter och folkliv sökbara.
 Jag söker på Hälsingland och hittar en uppteckning från Gnarp 1933 som handlar om "tjuvmjölkning av andras kor". Det är Pelle Schenell, fiolspelman född 1855, som skrivit in och berättat om vad han hört om Bjäran - eller som han säger; Bardillen.



Det finns alltså ett helt eget namn på Bjäran och en egen berättelse från Gnarp. Jag ryser igen. Nog var det Bardillen jag såg! Jag läser och läser och känner att jag verkligen verkligen behöver pröva att skapa en egen. Jag tovar ett harhuvud, hittar ullgarn och ståltråd. Kanske är jag ute på farliga häxmarker, vi får se.

Share