Födelsedag på Frästavallen
Jag önskade mig fint väder och en fäbodvall i födelsedagspresent - och jag fick båda. Frästavallen är en av vallarna jag inte hann besöka i somras, men nu blev det av.
Den är belägen på små kullar i landskapet och det rinner en bäck igenom. Där finns sju stugor varav en ägs av ungdomsfonden i Gnarp och framför den stod vi och njöt en stund av novembersolen.
Mellan Frästavallen och Åsvallen är det bara 1,6 km. En böljande sträcka över Godberget och genom fin skog. Bitvis var det ganska fuktigt och halt på hällarna men ändå lättgått. Det som slår mig är att inne i barrskogen syns inte årstiderna lika väl, det är lika grönt nu i november som det är under sommaren. Från toppen av Godberget, 250 möh, ser man ut över havet utanför Norrfjärden.
I bloggen Natur och kultur i Nordanstig av Sven Norman (skrivet 2010) läser jag att det ska finnas en anteckningsbok från Frästavallen 1924 där en av bopigorna skaldat om livet på vallen, bland annat detta som jag antar är skrivit mot höstkanten när det var dags att flytta tillbaka hem igen.
Nu vissnar var ros, nu gulnar vart blad.
Den stormiga hösten syns komma.
Ny flytt har den sommar då man var så glad, ty nu dör ju bort varje blomma.
Men gläd dig ändå åt hösten min vän. Tids nog kommer sommaren till dig igen.
Farväl min vall, till sommaren ska jag titta hit igen.
Förhoppningsvis fortsätter det att vara en fin höst så att jag hinner gå ytterligare någon av de få sträckor längs Vallstigen som jag fortfarande har kvar att undersöka. Till exempel sträckan Frästavallen-Gårdsjön (4,6 km) som jag verkligen ser fram emot.