Från trollskog till E4

Vacker men svårforcerad trollskog längs Dyrån och trist landsväg. Så kan man sammanfatta vandringen mellan Vallenbodarna och Skestavallen som blev den jobbigaste sträckan hittills. Jag kände på mig att det skulle bli lurigt eftersom stigens markering på kartan inte är helt självklar där den korsar E4.

Först ägnade jag någon timme åt att ta fler bilder på Vallenbodarna. Fler knutar, fler miljöbilder och fler detaljer som jag samlar på mig för att fånga känslan av själva fäbodvallen. Det var perfekt vandringsväder så efter det började jag gå mot Gryttjesvallen där fanns 12-13 vallstugor som nu är rivna. Men en raststuga finns och en informationstavla.

Vandringen går längs Dyrån som ringlar sig genom skogen. Här finns en del bäver så träd ligger lite huller om buller över ån, till det kommer många rotvältor så bitvis är det svårt att se vart stigen går. Men det är trollskogsvackert så man dånar. Grönt i alla nyanser och speglingar i det mörka vattnet. Mängder med skogsgräsfjärilar följde mig längs vägen och fladdrade före när stigen försvann. 

Efter drygt 4 kilometer kom jag fram till Gryttjesvallen, drack kaffe vid raststugan och lyssnade en stund till suset från E4. Det var lätt att ta sig över, men sedan försvann alla ledkryss och rödmarkeringar. Alltså som jag misstänkte. Det var bara att gå längs en bilväg som går parallellt med E4 till Tjärnvik där stigen blir synlig på kartan i mobilen igen. Sen går stigen längs en ganska trist bilväg och Skestavallen ligger inte vid Vallstigen trots att det ser ut så. 

Till sist dök en Vallstigen-skylt upp och då kändes det ok igen. Totalt 13 km blev det, trötta ben på slutet!