Knut och jag

Jag är ingen specialist på husbyggen eller knuttimring, men under alla vandringar har jag utvecklat en viss förkärlek för knutar i alla dess former. Det är som att varje knut berättar en historia om trädet, skogen den har stått i, människorna som byggt och alla som bott i huset, gått in och ut och kanske hållit en hand eller lutat sig mot träet.

Varje knut har ett vackert mönster, ingen är den andra lik, precis som människors fingeravtryck - unika men ändå lika. Så nu samlar jag på knutar - i min fil med bilder finns en mapp som heter "Vackra knutar". 

Här är bilder från tre synnerligen ´tjusiga knutar på Åsvallen. Jag ser ett vindkraftverk, morgonsolens första strålar genom skogen och ett väsen med lysande ansikte och utsträckta armar.