Lite vilse i Annsjön

Sträckan på 6,5 km mellan Västansjövallen och Annsjön var varierad och spännande. Det hade regnat hela natten och vandringen gick över regnvåta halkiga bergshällar, genom ett kalhygge och sedan några fina skogsbilvägar. Mot Lortbodarna hade stigen bitvis förvandlats till vattenväg så det blev blöta strumpor. Platsen Lortbodarna var inte så mycket att se, men ändå en milstolpe längs vägen.

Vid Annsjön finns en del bebyggelse och bofasta, här är stigen klurig att hitta och känslan av att vara lite vilse grep tag i mig. Sen dyker ett ledkryss upp och allt rätar upp sig. Bilden är tagen när jag är framme vid det jag trodde var en väg. Istället öppnar sig stigen mot en fin böljande blomsteräng och jag fick vandra på måfå. Lite vilse! Dock med ett hus i sikte och en skällande hund i fjärran så jag kom fram till slut.

Att vara vilse är en speciell känsla. Det är som att sinnena skärps och fötterna suger mot marken. Andningen hamnar lite högre upp och det gäller att ta det lugnt. Nu var det ingen fara här, men jag tänker en del på känslan och hur den även kan uppstå när man känner sig vilse i livet.