Min inre bopiga

När jag var liten läste jag Kulla-Gulla, serien om Trälarna, Katitzi, Raskens, Mina drömmars stad och en rad andra böcker som på olika sätt skildrade det hårda livet, umbäranden och strävanden. Det var pigor, torpare, soldater, hamnarbetare, romer, statare, trälar och barn som på olika sätt kämpade för värdighet och ett bättre liv. 

Jag kunde känna känslan av hårt arbete och utanförskap, jag grät över de tuffa villkoren och att hela tiden slå underifrån.   

När jag ser mig själv i en gammal spegel på Åsvallen tänker jag på den här läsningen och hur den antagligen präglat mig. Jag skymtar min inre bopiga. Kanske kommer jag att få fatt på henne under det här projektet?