Västansjökullen

Första vandringen längs Vallstigen blev från Västansjövallen till Västansjökullen. Genom höga ormbunkar, över stormfällda träd upp till toppen av Gnarps högsta berg (330 möh) där det finns ett brandbevakningstorn och en raststuga. Lättgått trots uppförslut, lätt att hitta trots att många skyltar och ledkryss har hamnat på sniskan. 

Av gästboken i raststugan att döma verkar det vara en hel del som hittar hit både sommar och vinter. Min dotter som är med skriver om oss och om det här projektet. Dock vågar vi inte klättra ända upp i tornet, stegen upp var väldigt brant och det blåste en del när vi var där. Nästa gång, säger vi till varandra, då ska vi vara modiga. 

Nattviol, bestånd av linnea och ängskovallens gulvita blommor följer med oss hela vägen. En blå jungruslända (tror jag att det är) sitter still på en ormbunke och jag kan smyga riktigt nära med kameran. 

Västansjövallen är vacker så man dånar. De många bostugorna ligger glest utspridda på varsin sida om en bäck, det finns också en öppen raststuga. Trevligt! Hit vill vi komma tillbaka!